De specifika driftsstegen för att testa kristallblock är följande:
Förbehandling: Rengör ytan och ta bort orenheter.
Visuell inspektion: Observera egenskaper som färg, genomskinlighet och sprickor.
Hårdhetstestning: Använd en Mohs hårdhetsskala (t.ex. kristallhårdheten är 7).
Brytningsindextestning: Använd en refraktometer (kristallbrytningsindex är cirka 1,544-1,553).
Densitetsmätning: Mät med vattenförträngningsmetoden (kristalldensiteten är cirka 2,65 g/cm³).
Verifiering av polariserande mikroskop: Kontrollera om det finns dubbelbrytning (kristall är ett anisotropt material).
Kompletterande förklaringar för de specifika driftsstegen för att testa kristallblock är följande:
Se först till att provet är torrt och rent. Använd ett 10x förstoringsglas för att observera inre inneslutningar (naturliga kristaller innehåller vanligtvis gas-vätskeinneslutningar). Densitetstestning kräver en elektronisk våg (noggrannhet 0,001g) kombinerad med vattenförträngningsmetoden. Beräkningsformeln är: Densitet=Massa / (Volym undanträngt vatten × vattendensitet). Brytningsindextestning kräver avläsning av värdet i refraktometerns kontaktlösning (bromonaftalen). Dubbelbrytningsskillnaden för kristall är 0,009. För kvantitativ analys rekommenderas det att använda röntgenfluorescensspektrometri (XRF) för att detektera elementärt innehåll. Till exempel indikerar SiO₂-renhet > 99 % hög{13}}kristallkvalitet.
